Fick den stora glädjen att provsmaka tre sämre viner som lagrats för varmt och för ljust, i lite för lång tid. Så spännande!

En provning av billiga viner lagrade för varmt och för länge

Ett par goda vänner till mig köpte ett hus i Spanien för något år sen. Vinintresserade som de är blev köpet extra spännande när de upptäckte att de gamla ägarna lämnat kvar fem gamla viner hängande i en ställning på köksväggen.

Det är lite som att hitta en skattkarta med ett tydligt kryss utmärkt och försöka leta upp platsen som kartan märker ut. Hur det kittlar i magen när man börjar gräva - vad finns där nere? Allt är fortfarande möjligt.

När jag firade min coronauppskjutna 50-årsfest häromveckan med en liten middag här hemma tog mina vänner med sig de fem flaskorna för en högtidlig öppning och avsmakning. Jag fick alltså vara med när de grävde efter skatten. Vilken fantastiskt present! Och nog fanns det en skattkista där nere i marken alltid. Ett av vinerna var riktigt gott. Två var intressanta. Bara två var odrickbara.

Det första vinet vi provade var en Sauvignon blanc från 1994. Vinet var från den berömda vingården Buena Vista i Sonoma County. Vingården grundades av pionjären Agaston Harasthy, en invandrare från Ungern som bl.a förde in hundratals europeiska druvsorter till Kalifornien och som även inspirerade sin kompis Charles Krug att börja göra vin i grannområdet Napa Valley.

Normalt sett är vin av druvan Sauvignon blanc väldigt ljust i färgen, med lite gröna stick i. Men det här vinet hade en betydligt mörkare färg, lite som ljus sirap. Och doften gav inte alls känslan av krusbär och svarta vinbärsblad som man väntar sig i ett glas Sauvignon blanc, utan bjöd i stället på torkad aprikos, knäck och gula äpplen. Det fanns fortfarande en syra kvar i vinet och dessutom en liten antydan till strävhet. Det var inte obehagligt, utan t.o.m lite angenämt med den här touchen av sherry i vinet. Det är alltså det som händer om man glömmer bort en flaska Sauvignon blanc på ett varmt ställe i 26 år.

Vin nummer två var ett lite yngre vin från 2009. Vinet var från Portugisiska vinregionen Vinho Verde och gjort på druvorna Alvarinho och Trajadura. Det här vinet hade kvar sin ursprungliga färg, ett ljusgult vin med grönt skimmer, men var tätare än förväntat, nästan simmigt i glaset. Här kände vi en blommig ton i vinet, kanske apelsinblom och päron, kärnfrukt och röda äpplen vid sidan av en liten kryddighet. Syran var ganska hög och det fanns en spritsighet i vinet som kändes typisk för Vinho Verde. Det kändes fylligt i munnen och gav en ton av honung och apelsinblom i sin friska fruktighet. Det var faktiskt väldigt gott!

Den tredje flaskans kork hade tyvärr börjat lösa upp sig och här fanns en tydlig känsla av klister och lim i vinet. Det här vinet, en Pinot Nero från Italien, 1995, fick jag spotta ut på gräsmattan. Men färgen var intressant. Den hade inte tillstymmelse till rött eller blått i sig utan hade även den här en ljus brun ton.

I fjärde glaset fick vi en Riesling från 1996, från Slossbäckelheimer, Burgweg. Färgen var vackert knäckfärgad och till en början hittade vi så spridda dofter som dill och dadlar. Men efter hand växte en obehaglig bismak av fuktig kork. Även det här vinet fick kasseras.

Sist i provningen hade vi satt vinet med högst sockerhalt och förväntad fyllighet. Det här var en Müller Thurgau från 1993 i en vacker rund platt butelj. Vinet var mörkt bärnstensfärgat och doften var kryddig och söt, som kaffe, kola och kandisocker. I smaken hittade vi torkad frukt och fikon och en liten syra fanns kvar i vinet.

Den här provningen visade oss alla runt bordet vilken spännande upplevelse det kan vara att öppna en flaska som fått några år på nacken. Ibland blir vinet till det bättre, ibland tyvärr odrickbart. Men hur som helst alltid en väldigt intressant skattkista att få öppna!

Har du testat den mousserande drycken gjord av jämtländsk björksav? En riktigt härlig svensk sommardryck, inte sant?

Mousserande festdryck gjort av björk

Djupt under Stockholms tunnelbana stod hyllmeter efter hyllmeter med forskningsmaterial om biokemiska ämnen som försvarsmakten inte visste hur de skulle katalogisera. Där bland anteckningar och bilder från 1600-talet och framåt, hittade ekoingenjören Peter Mosten från Östersund ett recept från 1785 på det som då kallades Björkchampagne. Efter uppemot 500 misslyckade experiment föddes till slut SAV – en mousserande dryck där råvaran är björksav istället för druvjuice. Nu lanserades Sav ™  även i London.

Jag besöker Peter Mosten i de nya fabrikslokalerna utmed Storsjön i Östersund i Jämtland. Här berättar han om den andra nystarten som företaget just nu går igenom. Resan har inte varit så enkel, utbrändhet och likvidation inkluderat. Men nu sysselsätter företaget 7 personer och man siktar på att expandera internationellt.

- Vi har varit till Hong Kong och Shang Hai i höst. Sen finns vi i Danmark, Tyskland, Taiwan och så nu England, säger Peter Mosten.

Skandinavisktjapanskt gastro- och designtempel

Förutom den mousserande debutdrycken Sav ™ har man också tagit fram en snaps och dryckerna ska ta britterna med storm med hjälp av den skandinaviska och japanska destination som är under uppbyggnad i kvarteren runt Harrods i London. Där ska 7 våningsplan rymma japansk och skandinavisk design och gastronomi och Fia Gulliksson, Östersund, är ansvarig för den skandinaviska gastronimiska upplevelsen.

Sav ™ är aromatisk, med en känsla av skog, har en behaglig syra, en liten restsötma och lär passa utmärkt till sushi och sashimi.

- Sen tror jag att produkterna kan hitta till många fler ställen i London som serverar mat av hög Nordisk kvalitet. Varenda Nordisk ambassad och event borde definitivt servera Sav ™-dryckerna vid sina tillställningar. Det är mitt första mål, säger Fia Gulliksson.

Världens bästa björksav

Det behövs 550 björkar till den produktion företaget ligger på idag. Björkarna tappas under en intensiv period om ca tre veckor på våren, då tjälen släpper sitt grepp om marken. Vacuumet i de tomma kapillärerna inne i björken skapar då ett starkt sug och drar upp ca 800 liter vatten från jorden, varje dag. Av det skördas 8 liter och används till de olika SAV-produkterna.

- Sverige har världens bästa björksav. Och Jämtland har Sveriges bästa, säger Peter Mosten.

Den långa traditionen av ekologiskt jordbruk och den basiska jordmånen i Jämtland är grunden till att björksaven just här anses vara av så god kvalitet. Basisk mark gör att träden i sin tur lättare kan ta upp mineraler.

Traditionella metoden

Inne i vineriet framställs sen en stilla vinliknande björkdryck, i stort sett på samma vis som druvvin görs. Man tillsätter en noga utvald jäst som börjar äta sockret och det bildas värme, koldioxid och alkohol.

Framför oss står flera ståltankar som rymmer 15 000 liter vardera.

- Den här batchen är klar att tappas på flaska, säger Peter Mosten och visar på en display på närmaste tanken, där temperaturen gått ner till 0 grader. Det visar att jästen gjort sitt jobb och gått till vila.

Efter tappningen lagras flaskorna i ett rum där temperaturen övervakas noga för att stadigt ligga på 15,5 grader. Där startar den andra jäsningen och den avbryts inte förrän trycket inne i flaskan närmar sig 7 bar (Champagne ligger på 5-6 bar). Då är det dags för remuage, dvs den process som avlägsnar jästfällningen från flaskan.

- I början snurrade jag flaskorna manuellt, men det är riktigt tufft arbetsmiljömässigt och det är lätt att få så kallad champagnetumme, berättar Peter Mosten, som ganska snart gick över till automatisk remuage i en sk. Gyropalette.

- Tiden kortas betydligt och man slipper arbetsskador, berättar Mosten.

Över året på sin jästfällning

Totalt ligger vinet på sin jästfällning i 14 månader, vilket bidrar till karaktären i vinet på samma sätt som jästfällningen i ett mousserande vin gjort med traditionell metod.

- Druvjuice och björksav är i grunden väldigt lika varandra. Men björksaven är lite tuffare att få igång i jäsningen, berättar Mosten.

Det sker ingen filtrering eller klarning av vinet, men efter degorgering (processen när jästfällningen tas bort) fylls flaskorna upp med en noga framtagen Liquer de tirer, för att balansera syran och sötman i vinet och för att fylla upp dem till exakt 75 cl.

Flaskorna finns i det ordinarie sortimentet på Systembolaget i Östersund – men i övriga Sverige tillhör det beställningssortimentet.

Camilla Wahlman

#ChampagneDay och brist på pengar?

Jag har ett nära och öppet förhållande med drycken Champagne. Vi är inte exklusiva, dvs jag får smaka andra mousserande drycker, när jag själv så bestämmer. Det är så berikande.

Till exempel drack jag ett härligt sydafrikanskt mousserande vin häromveckan, ett sk. Cap Classique från området Boschendal som smakade alldeles ljuvligt. Och kostade en tredjedel av motsvarande dryck skulle kostat om den kom från Champagne i Frankrike.

När det är fest är Champagne den ultimata välkomstdrinken. Tungornas band lossas och samtalen går igång snabbare helt enkelt.

Och vad passar väl bättre till en måltid än ett glas champagne? Det är en hög syra, bubblorna lättar upp vilken fet sås som helst och glaset tar liten plats i dukningen. Ja, jag är en champagnelover, ingen tvekan om det. Men.

För några år sedan var jag sjuk en längre tid. Ingen sjukdom att leka med, jag fick ett besked som gjorde att jag förstod att det där med döden inte bara handlade om andra utan faktiskt också om mig. Och att döden kanske skulle komma betydligt tidigare än jag kunde fantisera om. Insikten fick mig att förstå att det gällde att fira livet när helst en möjlighet uppstod.

Men du som någon gång varit sjuk och försökt överleva på sjukpenning förstår att det kräver lite uppfinningsrikedom att duka till fest på det som är en skärva av din gamla vanliga lön som trillat in på kontot. Hur gör man då? Hur ordnar man en glittrande fest på billiga råvaror, helst varje dag?

Jag tackar mitt lyckliga öde att jag har smaklökar som älskar billiga saker som t.ex morot- och linssoppa. Och ugnsstekt potatis gratinerad med lite ost. Och kan man få en sallad med lite rödlök vid sidan och en liten, liten ryttmästarkaka som avslutning – ja då vips har man en smaskig tre rätters-måltid att fira livet med. Men om festen ska vara fullkomlig så behövs det mousserande vin i glaset.

Glöm champagne på en sjuklön – det funkar bara om riktigt goda vänner förstår din situation och kommer med en kärleksfull presentflaska att glädja upp dagarna med (uppmuntra gärna vänkretsen till det!). Nej, istället gäller det att hitta prisvärda alternativ till champagne.

Så jag testade mig igenom alla de mousserande sorterna i systembolagets sortiment som såldes på små flaskor. Pyttesmå piccoloflaskor med Prosecco, halvflaskor av Cava och drack mig fram till den underbara drycken Crémant. Den görs i flera olika vindistrikt i Frankrike och får därmed namn efter distriktet. T.ex Crémant d’Alsace, eller Crémant de Bourgogne. Å vilket gott härligt mousserande vin! Och prisvärt, framförallt!

Tilläggas skall att det vissa dagar krävdes att den mousserande festdrycken var alkoholfri. För visst sa jag att denna odyssé bland de mousserande dryckerna pågick under en cancerbehandling? Vissa dagar gjorde cytostatikan mig så yr att alkohol var uteslutet. Men oj vad mycket gott det finns som passar då! Förutom vissa helt fantastiska ölsorter, med djup beska och friskhet så unnade jag mig någon gång en alkoholfri Blanc de Blanc av en av världens främsta champagneexperter Richard Juhlin (som faktiskt är svensk).

Grymt gott och fantastiskt festligt. Och prisvärt.

Camilla Wahlman

#ChampagneDay2019

Jag älskar Champagne. Men allra mest älskar jag nog bubblor i glaset, av många olika sorters ursprung. I krönikan tipsar jag om några olika favoriter som kan förgylla dagen. Foto: Anna Wilhelmsson.